Copyright/Foto: Katarina N
Jag gick ut för att testa mina nya Canon objektiv till kameran igår, det var iskallt om händerna men underbart vackert. Jag älskar frosten i träden och jag tycker vintern har sin absoluta charm precis som sommaren.
fredag 25 februari 2011
onsdag 23 februari 2011
tisdag 22 februari 2011
torsdag 17 februari 2011
-36,9c
Foto: Katarina N
Det är VINTER, det är mitten av februari, vi bor där vi bor och det är KALLT just nu. Det är jobbigt åka iväg med bilen, det är nästan -40 på nätterna och vi befinner oss bara några mil söder om polcirkeln så jo, det är KALLT för det är mitt i kallaste VINTERN.
Om några månader kan vi åka ut och gräva ner oss i en snödriva, sola och koka kaffe, grilla korv, pimpla och köra skoter, sen kommer vi att få en underbar sommar med massor med sol och bad..men nu är det februari och vi har VINTER!
(jag tycker det är underbart att solen är tillbaka, då spelar det inte så stor roll om det är kallt eller inte, inte just nu i alla fall)
onsdag 16 februari 2011
It is a fire downtown...
Efter en vidrig magsjuka har jag inte så mycket att tillägga, mer än att när jag låg under täcket och såg ett urdåligt avsnitt av "Våra bästa år" kom på vad de trodde Europe sjöng i "It is the final Countdown" - "It is a fire downtown" :-D
onsdag 9 februari 2011
Seven Eleven
- Åh Sara kom ut i kväll, jag väntar i hörnet, vid seven eleven....
Men jag trodde han sjöng:
-Åh Sara kom ut i kväll, jag väntar i hörnet, vill se hur du lever.
:D 
Men jag trodde han sjöng:
-Åh Sara kom ut i kväll, jag väntar i hörnet, vill se hur du lever.
:D
Jag, kusin Lissy, Mette, Elise & halva min bror någon gång på sjuttiotalet.
söndag 6 februari 2011
fredag 4 februari 2011
Altflöjten
Man kanske inte ska skratta vid fel tillfälle, men ibland kan det vara såna spänningar i en så att det blir panikskratt av det.
Min mormors begravning i Hedenäset och jag var 14 år. Prästen som jordfäste henne hade jag haft som flöjtlärare. Ja en mycket kort flöjtlärarkarriär hade han. Jag fick se honom under minnesstunden och hamnade i ett sånt där jobbigt panikskratt anfall, och sitta där och panikskratta och sen se en massa ledsna ögon är inte kul.
Det var nu så att min bästa vän Anne och jag ville spela tvärflöjt, men det fanns då ingen lärare på högstadiet, så vi fick nöja oss med altflöjt i stället. Läraren var en spenslig ljus man med mustach och vår första lektion satt vi i källaren i högstadiet vid ett lågt bord. Han skulle nu spela oss en trudelutt och han satt mitt emot oss, han tog sats, böjde sig en bit bak och dunkade den stora flöjten i det låga teakbordet vi satt vid, innan han hann ta en ton, den i sin tur stötte upp i hans tandkött och han stönade till och slängde sig baklänges i fåtöljen med handen för munnen.
Jag och Anne som i den stunden inte riktigt visste vad vi skulle ta oss till satt tysta och tittade på honom där han satt bakåtlutad. Tilllslut efter lång tystnad smög vi oss ut och det slutade i ett gapskratt invid väggen till badhuset en bit bort.
Det var en kort altflöjts karriär, vi gick aldrig mer dit, min altflöjt hänger på väggen hemma hos mamma och pappa fortfarande, och varje gång jag ser den tänker jag på prästen med ont i tandköttet :)
Anne & jag i år 6, i en fotoautomat på Dundret.
Min mormors begravning i Hedenäset och jag var 14 år. Prästen som jordfäste henne hade jag haft som flöjtlärare. Ja en mycket kort flöjtlärarkarriär hade han. Jag fick se honom under minnesstunden och hamnade i ett sånt där jobbigt panikskratt anfall, och sitta där och panikskratta och sen se en massa ledsna ögon är inte kul.
Det var nu så att min bästa vän Anne och jag ville spela tvärflöjt, men det fanns då ingen lärare på högstadiet, så vi fick nöja oss med altflöjt i stället. Läraren var en spenslig ljus man med mustach och vår första lektion satt vi i källaren i högstadiet vid ett lågt bord. Han skulle nu spela oss en trudelutt och han satt mitt emot oss, han tog sats, böjde sig en bit bak och dunkade den stora flöjten i det låga teakbordet vi satt vid, innan han hann ta en ton, den i sin tur stötte upp i hans tandkött och han stönade till och slängde sig baklänges i fåtöljen med handen för munnen.
Jag och Anne som i den stunden inte riktigt visste vad vi skulle ta oss till satt tysta och tittade på honom där han satt bakåtlutad. Tilllslut efter lång tystnad smög vi oss ut och det slutade i ett gapskratt invid väggen till badhuset en bit bort.
Det var en kort altflöjts karriär, vi gick aldrig mer dit, min altflöjt hänger på väggen hemma hos mamma och pappa fortfarande, och varje gång jag ser den tänker jag på prästen med ont i tandköttet :)
Anne & jag i år 6, i en fotoautomat på Dundret.
tisdag 1 februari 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)